Lugn dag.

Har jobbat i dag för första gången sen 24 januari så det var skönt att känna att man kommer i gång nu igen, jag skulle inte jobbat förrän på lördag men man kan inte lämna en ordinarie personal med tre stycken från bemanningen. Detta resulterar ju i att jag måste försöka bli av med lite timmar, jag får ju inte jobba mer än 13 tim i veckan och jag har delad tur på lördag vilket är 9 tim, söndag har jag en så kallad A3Ö tur och den är 4 tim. Alltså 6 tim i dag + 9 + 4= 19. Efter jobbet åkte vi till Charlottenberg och köpte pressent till min mamma som fyller år i dag...GRATTIS. Tänkte baka en smörgåstårta men jag var aldeles för trött för det när vi kom hem, det blev tv:n istället. Jag går upp tidigt i morgon istället och gör den, då blir hon nog glad...Hoppas jag:)

Ja jag ska ha min introduktion på det nya stället på måndag kl 8:00. Ska till Centrumhuset på Strand, hus 15. Hoppas det är lika bra personal som den jag är van vid. Jag kommer nu tillhöra Haga/ Agnetebergs gruppen men jobba i det sist nämnda området vad jag har förstått. Trist att inte få stanna där man vet att man trivs, men man vet ju aldrig det kan ju vara bra på det andra stället också har jag kommit på. När jag fick samtalet från min chef och hon berättade att hon inte kan ha "is i magen" längre och behålla mig kändes det som om någon dragit ner rullgardinen helt, det är en av sakerna som jag kämpat för, bli fort frisk och komma tillbaka fort för jag trivs väldigt bra med mitt jobb och har egentligen inte alls lust att flytta på mig. Jag vet att de närmsta dagarna kommer vara jätte jobbiga för jag är inte helt överförtjust i att träffa helt nya människor (tycker sånt är jätte jobbigt). Jag kommer känna mig ännu mer stressad för att visa att jag kan, och alla nya intryck, adresser, namn mm. Och jag vet att jag måste tänka mig för så jag inte tar på mig för mycket och att jag ska ta det lugnt, problemet kommer nog vara att säga ifrån. Jag vet med mig själv att jag inte kommer att göra detta för det är helt främmande människor. Jag tänker gå in i nya jobbet med positivt tänkande, trots allt är jag glad att jag har ett jobb överhuvudtaget. Jag är inte heller en svår person utan som oftast brukar jag komma överens med dom flesta, man har ju alltid något gemensamt oavsett vem det är:)

Arbete är det obehag man underkastar sig för att slippa annat obehag.