Vals i sängkammaren

När jag gick och lade mig i sängen i går kväll, efter att ha legat på soffan och läst en stund så kände jag att hjärtat slog konstigt. Jag reagerade inte så mycket på att det slog fort men att det slog olika hårda slag, ungefär som i vals 3:e slaget väldigt hårt. Man vill ju inte åka till akuten och bli sittandes där en fredag natt vid tolv tiden dom har så mycket annat då, så jag ringde sjukvåds upplysningen och berättade hur det var och att min läkare sagt att jag måste höra av mig om något inte känns bra eller om jag får ont i bröstet, hon frågade om pulsen och den låg då på 114 slag i minuten, jag hade skakiga ben och frös. Då kom några ytterliga frågor om domningar och yrsel så det var ju bara att förklara att det hade jag ju annars också. Behöver inte åka upp om inte pulsen stiger till 120 sa hon och att jag inte behöver vara orolig utan att jag skulle försöka sova. Jo det kändes ju skönt att slippa jaga ut lillebror mitt i natten i snön bara för att sedan bli sittandes på akuten i flera timmar. Det hade jag ju ingen lust med. Problemet var bara att somna sen för kroppen gick ju på högvarv fast jag tagit sömntablett så jag travade runt i lägenheten och försökte få den att verka så jag skulle bli trött i kroppen, för huvudet var ju trött redan vid 21 tiden. Närmare fyra somnade jag efter ytterligare en sömntablett. Nu försöker jag hålla mig sysselsatt med allt möjligt för att kunna somna tidigt i kväll, jag bakar maränger just nu och om ni såg min spis nu skulle ni tro att jag skulle baka på plattorna och inte i ugnen, händerna och min "slickepott" kom inte riktigt överens om att ha smeten I plåten, jag skakar som om jag hade parkinson. Vilken tur att jag sällan sminkar mig och inte har panik att visa mig ute utan detta, risken skulle då finnas att jag varit blind nu i så fall med kajalpennan så nära ögat.

Senare får det nog bli film och kaffe med grannen om dom orkar med mig:)

Det finns tillfällen när inte ens mina turrymdskeppskalsonger hjälper/ur Kalle & Hobbe