Vårkänslor

Hoppas dagen idag flyter på bättre än i går, jag lovar att någon skrivit fel i alla kalendrar för det måste ha varit fredagen den 13 igår. Dagen började med att jag gick upp förtidigt för jag trodde jag skulle jobba 7 men jag började inte förrän halv 8 så jag kunde ha sovit minst 30 min till. Precis när jag öppnade dörren på jobbet ringde mobilen och det var rör firman som ville bli insläppt i lägenheten för att fixa mitt element i vardagsrummet, ja så jag fick ringa runt och kolla om någon kunde gå dit och släppa in honom för THT svarar ju inte som vanligt när man vill nåt. Rör killen var kvar när jag slutade jobba så jag tänkte att jag skulle åka och släppa hunden i hamnen under tiden han var kvar och jag skulle hämta pappa på hans lunchrast. Väl nere i hamnen körde jag fast i snön och fick ringa och väcka lillebror så han fick hämta pappa i stället och att han fick komma med en spade så jag kunde skotta loss bilen, det tog lite över en timme att skotta loss den så jag kunde åka hem. Väl inne i lägenheten igen var jag tvungen att duscha men jag tänkte att jag passar på medan vattnet står och rinner att fylla en hink med Klorin att stoppa strumpor och annat i, ja då snubblade jag på badrumsmattan och tappade ut Klorin flaskan, lyckades rädda några droppar så jag fyllde hinken med alla vita saker jag hittade i tvätten. När jag duschat färdigt och skulle torka mig hade jag ju naturligtvis kastat även handduken i Klorin och inte hängt in någon ny. Vid det här laget trodde jag att inget mer kunde gå fel men för säkerhets skull så planerade jag att bädda ner mig i soffan för att slippa mer otyg. Satte på mig pyjamas och skulle hämta täcket och kudden i sängkammaren, ja vad hade hänt då, jo hunden hade spytt på båda. Nu kunde inget mer gå fel....jo för när klockan var nio och jag skulle sätta mig att äta lite försenad middag kom jag ju på att jag fick ju inte äta eller dricka efter nio med tanke på att jag skulle in och ta prover, detta brydde jag mig inte om för jag hade inte ätit något sen frukosten på jobbet vid 10. (provtagningen får väl bli i morgon istället). Sen var det dax för mig att sova, kl 02.35 ringer min mobil och det var bror som fått problem med sin bil och stod mitt i korsningen vid Palmviken, jag åkte in i min pyjamas för jag tänkte att det skulle gå fort, bara sätta på start kablarna, jorru! Inte ett liv, det bara klickar. Paulas mamma som jobbar i nattpatrullen kom förbi, dom trodde bilen var stulen så dom hade kollat upp reg nummret men inte kopplat att det var vi Larsen. När klockan närmade sig halv 4 hade vi tröttnat på att försöka få liv i bilen så vi sköv den över till Jennys parkeringen och åkte hem, jag somnade om vid halv 5 i morse men vaknade ändå tidigt med känslan av att jag vill göra något, tror det blir balkongstäd nu. Det är nog mina vårkänslor.

Ingenting är mer komiskt än olyckan- givetvis andras